Skövde 6 timmars 2009

Efter att förra året ha blivit tvungen att ställa in Skövde 6h var jag i år oerhört laddad för en revansch redan i höstas. Ett av förra årets mål som jag absolut trodde jag skulle klara var 60 km på 6 timmar det gick inte alls trots att formen kändes bra. Vid sista försöket i Hallsberg hade vi årets varmaste dag och jag kom bara 52 km vilket nog var max vad jag kunde klara i den värmen. Mitt tidigare 6 h pers satte jag i Tibro då jag kom runt 54 km på et dåligt upplagt lopp på en enkel bana. Nu var i alla fall siktet inställt på revansch. Kände mig oerhört väl förberedd med hela 6 st pass på över 30 km under januari och februari. Kollade också min träningsdagbok veckan innan och såg att jag haft tre månader i streck med som mest 3 dagar utan löpning, med bara ett undantag för semestern på Lanzarote då jag faktiskt var löpledig hela 4 dagar i ett sträck. Egentligen helt otroligt att man varit frisk i tre månader när barnen varit sjuka i säkert 6 veckor under den tiden. De problem jag haft med vader och till viss del knän och fötter under början av året har också varit borta sedan början av februari, som för övrigt var min mesta löpmånad någonsin både i tid och distans. När lördagen väl kom steg jag upp kvart 05:45 för att åka med Pelle till tåget i Alingsås 07:07. På perrongen mötte vi upp Steve och Lars och det var nog en del nervositet och spänning i luften. Efter en förträfflig Latte med Kanelbulle i Bistron kände jag att dagen var igång och att inget skulle kunna kännas bättre. Väl framme så träffade vi några andra deltagare och gick gemensamt till Volvohuset som var tävlingscentrum. Reima, Peter, Torill och ett gäng till var redan i gång för fullt. Vi satt och snackade nå’n timme innan ombyte och den oerhört svåra frågan om långkalsonger under tightsen. Ingen (inklusive mig) verkade veta hur man skule göra när det var +3 ute och man skulle springa i 6 timmar. I omklädningsrummet frågade jag Daniel Gillberg och han sa “Absolut inte”, förmodligen dagens bästa råd. Innan loppet mingladde vi lite och träffade nya och gala bekanta och klubbkompisar. riktigt kul att träffa flera som man bara känner virtuellt sedan tidigare. På startlinjen hade jag bestämt mig för den klassiska tävlingsräkten Tights, Underställströja, T-shirt och en funktionsmössa. Kändes lite kallt till en början och när Avén (trodde nog inte han skulle komma till slutmen han hade haft strul med bilen) dök upp med jack på blev jag tveksam igen. Efter två varvvar temperaturen perfekt och jag är väldigt nöjd med klädvalet. De första 10 kilometrarna gick i 5:20 – 5:35 tempo även fast jag testade att gå ibacken och även unnade mig att gå vid drickat. Försökte håla mig ifrån vätska och mat två varv för att ta rejält på det tredje. Det funkade bra men efter en timme var det ändå dags för ett besök på huset. Klockade in pausen på 3-4 minuter. Vilket inte var någon fara eftersom jag hållit bra tempo innan men den lilla återhämtningen gjorde också att jag kände mig redo för ett lite högre tempo och den andra timmen gick nog i snitt i 5:25 tempo. Efter två timmar (tror jag) varvade Avén mig vilket faktiskt var mer kul än bevärande han hade ett bra steg och höjde nog humöret lite allmänt. Tyvärr sprang alla bekanta i nästan samma tempo vilket gjorde att man nästan aldrig träffade någon.Hade ett par halvvarv med Pelle i början. Blev omsprungen av Lars nå’n gång i mitten och Steve och jag passerade var andra om vart annat i 4-5 timmen men i övrigt var det nästan lite ensamt. Tredje timmen flöt på som den skulle och jag höll 5:35 tempot en bra bit in i fjärde timmen tack vare min superlatte gjord på Oboy och kaffe. Men efter ca. 3:15 gick kilometrarna något långsammare trots att allt kändes bra. Unnade mig en gånpaus med lite gel strax innan 4 timmar och jag kom igång igen och höll humöret uppe i 45 minuter. Men nu (någon gång runt 4:30 -4:45) var jag riktigt under isen. Kände bara tt vad fan håller jag på med. Att jag ens vågar fundera på 12h är ju bara ett skämt osv. Tog nu andra halvan av Ultralatten och fick upp humöret igen och höll ett skapligt tempo 5:55 – 6:10 i tre till fyra varv. Nu var det bara en knapp timme kvar och jag hade en minut tillgodo på för att klara 60 km om jag höll ett jämnt tempo på 6 min/km. Bestämde mig för att ta sista gelen för att ha lite tryck i benen sista 45 men den satte sig på tvären och gav mig håll så att jag fick gå 3/4 varv för att det inte skulle bli värre. Nu låg jag helt plötsligt 2 min back på 6 min tempooch jag fick hitta på en nödplan. jag bestämde mig för att hålla ett rimligt tempo fram till 5,5 timmar och sedan ge järnet. Lyckades hålla 6 min tempo i 2-3 km men vågade inte öka med risk för kramp, håll mm. Med 25 minuter kvar försökte jag höja tempot och det gick riktigt bra, när det var 20 min kvar var jag tvungen att göra exakt 3 varv (3,6 km) för att klara 60 km och jag tänkte att va fan det här har jag gjort tidigare, det fanns mer i Hallsberg, Steve och jag stog på in mot Lidköping mm. Ökade nu upp till 5:20 tempo och höll det tempot de sista tre varven. Passerade lars och försökte få med mig honom passerade även Rune Larsson som lät uppenbart överraskad ut av min framfart. När slutskottet (eller var det en tuta) ljöd var jag totalt utmattad och var tvungen att kasta min nummerlapp på marken och hämta kläder, nötter och dryck. Aurore Byström var vänlig och vaktade min nummerlapp jag hann snacka lite med henne och Magdalena Elinder innan Reima kom med mäthjulet två riktigt duktiga och trevliga löpare som båda hade spöat mig med flera varv och tillslut fick dra uppe mig från sittande pga kramp i höften. Kändes nästan ärofyllt. Slutdistansen blev 60,145 km ett oerhört gött resultat även om jag fick veta idag att Avén bara låg 50 meter längre fram. Men 50 meter är i det här läget både oerhört långt och relativt oviktigt. Är fruktansvärt nöjd med loppet och jag fick verkligen ut precis allt jag hade i kroppen. kanske hade man kunnat ta sig någon km till om man hållit igen lite i andra timmen men det kan också vara dom minutrarna jag plockade där som gav mig utrymmet i slutet. Slutade på 36:e plats efter en lång radda med prominenta Ultralöpare i toppen. Häftigt att se vilket steg bla. Henrik Olsson och Mattias Bramstång höll genom hela loppet. Efterloppet var det mingel och ultrating. Minglet kändes riktigt kul med några nya bekantskaper men Ultratinget var rätt segt. Man är helt enkelt inte riktigt på hugget efter en sådan urladdning. På resan hem hamnade Pelle och jag i en helt osanolik tågvagn full av förortstjejer i gymnasieålder som varit i Stockholm på något integrationsprojekt. En värld man inte känner sig helt bekväm i kan man väl säga och dom hade nog jäkligt roligt åt vår avtrubbade förvirrade uppsyn när dom skojade om och med vår stela upsyn, verkligen en hellyckad avslutning på en hellyckad dag. Dagen efter kändes det rätt mycket i knän och framsidan av låren. Inget överdrivet och bara muskulärt så man är nog snart i spåret igen.