Efter att ha avverkat 3 st 6 timmarslopp bestämde jag mig under förra sommaren för att öka till 12h under 2009. Och efter lite övertalning av Reima på förra årets Kraftlopp vågade jag mig även på att sikta mot 24. Egentligen skulle 12 h debuten skett i Mellsta i våras men när den blev inställd kände jag att det var lika bra att gå på det fulla dygnet direkt, inte minst för att det var RM. Är barnsligt förtjust i tävlingar som gäller även om man sällan är med och slåss om något som spelar roll.
Veckan innan loppet var min tredje semestervecka. Eftersom jag var hemma själv med barnen och vädret var halvtråkigt gick allt på sparlåga denna vecka. Dubbla tupplurar och god nattsömn lade en god grund och jag var tillslut nästan orolig att jag hade vilat för mycket, termen Övervilad myntades.
På fredagen åkte jag och killarna upp till mina föräldrar som hade fått äran att ta hand om de små medan jag roade mig i Hallsberg. Landade i Katrineholm tidigt på eftermiddagen och med fika, god mat och en promenad lades grunden till ännu en god natts sömn.
Vaknade på lördag morgon oförskämt utvilad runt 7:30 käkade frukost och blev skjutsad till tåget som gick 9:45. Tog plats direkt i restaurangvagnen där jag hade turen att träffa Maria (FunRun). Eftersom hon sprang 24h förra året så fick jag lite råd som var allt för sena att ta till sig men trevligt att nörda lite sista timmarna innan ett lopp.
Väl i Hallsberg mötte jag alla möjliga gamla goda vänner och nya bekantskaper. Särskillt kul att möta Philip och Markus som jag laddat upp och snackat taktik med innan loppet samt naturligtvis min gamle vapendragare Frecke som debuterade på 6h idag. Inte hade vi kunnat föreställa oss att vi skulle hamna här när vi lärde känna varandra under en ciggarett och folkölsmarinerad sommar i slutet av 80-talet.
Var lite oroliga för att jag kanske anlände sent men blev snart rastlös när jag fått på mig kläderna. Mötte Krister Lind utanför och han rådde mig att vila benen sista timmen innan och när Krister råder då lyder man. La mig en kvart inne på läktaren i Hockeyladan. Förmodligen helt rätt att inte belasta benen men jag var rastlös i kroppen och pallade inte att ligga längre.
När klockan närmade sig 12:00 och startskottet skulle gå började även lugnet infinna sig. Första varvet skulle vara 300-nånting långt och jag började huvudräkna lite innan startskottet, men gav upp innan Markus kom förbi och berättade vad jag skulle gå på.
Hade ett upplägg som bygde på 18 min för två varv. Där jag tänkte mig gå ca 4-500 meter vart annat varv vid vätskan. Lade dock om taktiken direkt vid start då det var rätt kraftig vind och det verkade mer taktiskt att gå vid bortre vätskan på väg in mot tartanbanan. Testade 2 set (om vardera 2 varv) först med den taktiken och det gick nästan exakt på sekunden så jag höll fast vid det så länge jag kunde:
Tror jag höll detta tempo de första 6 timmarna då jag avverkade någonstans runt 47-48 km. Kändes väldigt stabilt och tiden gick nästan löjligt fort. Kom på att efter 5 timmar på ett 6 timmars brukar det mesta gå emot en men på 24 timmars var det livets glada dagar. Den goa känslan fortsatte under den andra 6 timmars perioden även om tempot sänktes lite, vid 12h hade jag nått 92 km.
Eftersom Markus haft god framgång med en dusch och uppfräschningspaus efter 6 timmar bestämte jag mig för att åtminstånde byta t-shirt och fräscha till mig lite runt tolv. Hämtade då även iPoden som jag hade börjat längta så smått efter. Precis innan 12h löparna klev av banan gick jag ut med ny energi och hade nu de absolut skönaste timmarna under loppet från 00:00 till 03:30 ungefär. Löpte och gick jag runt i ett lyckorus som kulminerade till Mastodons – The Czar. När loppet hade pågått i två timmar hade jag legat på plats 38 men fram till natten hade jag och Markus klättrat relativt jämsides och någongång mitt i natten nådde vi båda top 10. Tyvär rusade jag på lite väl inspirerat till Mastodon och tvingades till 1,5 timme med konstant promenad och jag tappade några placeringar men låg ändå på en 12:e plats någon gång runt 5-6 på morgonen när jag så sakta började återfå ett skapligt löpsteg igen.
Timmarna fram till kl 9:00 var en kamp med att hålla uppe tempo och samtidigt balansera så att jag sparade lite krafter. En kamp som inte gick så bra och runt 7-8 på morgonen hade jag reviderat mina mål och kände att mellan 15-16 mil var riktigt bra. Kl 9:00 dök masören upp igen (tog en massage någon gång på kvällen innan) och jag bestämde mig för att investera en kvart för att få igång benen. Kvarten blev närmare 20 minuter och när jag steg ut på banan igen trodde jag att investeringen var riktigt dålig men efter ett knappt varv var jag tillbaka med ett piggt steg och de sista dryga två timmarna fick jag återigen upp hoppet om att nå 17 mil. Jag tror att jag låg på runt 8:e plats och var ruskigt nöjd med placeringen. Men hade nog också på känn att jag kunde plocka en eller två om det flöt på.
De sista två timmarna var en oerhört lång ocjh segdragen kamp för att plocka varv på varv i rätt tempo men med bra pepp från Federico, Markus (som tyvärr fått kliva av några timmar tidigare), Frecke, Reima, Kaj, Peter, Eric & Maria och alla andra, inte minst speakern blev den här delen så oerhört häftig. Att höra speakern ropa ens namn och placering (som steg sakta) samtidigt som man blir påhejad av goda vänner och respekterade löpare betydde oerhört mycket för energin som slutligen gjorde att jag kom upp i 171,9 km och en 5:e plats på RM. Ett helt ofattbart resultat när slutsignalen väl ljöd och jag var helt omskakad och rörd av allt runtikring.
Efter loppet låg jag och grät ett par minuter och fattade knappt att jag kommit 5:a i ett RM. Frecke kom med överdrag och en alkoholfri weissbier som lugnade nerverna lite. Och efter att slutvarvet blivit uppmätt krävdes det tre personer för att överhuvudtaget få upp mig i stående position. Lunkade sedan bort till hallen för dusch och ombyte och det var riktigt skönt att ha med sig Frecke som personligt stöd (fysiskt) och bärare/chaufför. Lyckades kränga mig in på middagen och petade ner lite potatisgrattäng och fläskfilé även om det inte smakade något vidare just då.
På hemvägen somnade jag en sväng runt Läppe och när jag kom hem till mina föräldrar kunde jag knappt ta mig upp för de 5 trappstegen till ytterdörren. Som tur var kom mor ut och mötte mig och barnen hade nog viss förståelse för att pappa inte riktigt var sig själv. Försökte vara lite social hemma men det enda jag var ritkígt bra på nu var att sova. Så vid 20:00 tog jag med mig Svante upp och somnade för natten. Henry kom upp lite senare och kl 04:00 på natten vaknade jag oerhört kissnödig, försökte resa på mig men insåg att det var omöjligt utan att riva halva rummet och väcka barnen så jag hoppades på att blåsan fungerade och slöt ögonen för att somna om. Kl 7 väcke Svante mig och eftersom en var vaken och lite plats hade skapats på madrassen på golvet kunde jag nu krypa bort till en närbelägen fotölj och resa mig upp för att ta mig till toa… vilken lättnad. Under måndagen (dagen efter målgång) blev jag gradvis bättre i mina stela knän och frammåt kvällen kunde jag ta ett varv runt kvarteret till och med. Två dygn efter målgång kändes knäna helt OK och jag kunde röra på dom relativt obehindrat men fotsulorna var fortfarande svullna, de blev rigktigt bra runt en vecka efter målgång. Första löppasset tog jag på torsdag kväll och det kändes bra förrutom i höger höft där det högg till efter 500 meter och höll i sig under hela passet.
Tisdagen en dryg vecka efter målgång sprang jag KK-joggen (kvartsmara) helt onbehindrat även om tiden blev runt 2 min sämre än förra året.
Är helt enkelt oerhört nöjd med träning, prestation och återhämtning!
De vanligaste frågorna efter loppet har handlat om mat och sömn och sömnen var enkel för mig. Jag struntade helt enkelt i att somna och blev inte sovtrött en enda gång under loppet (startade ju övervilad). Maten får nog också sägas ha gått min väg. Drack framförallt av den relativt blaskigasportdrycken och åt främst salta nötter och korv med bröd. Helt enkelt sådant som funkat för mig under träning. Två riktig höjdare i matväg var när det serverades pasta med köttfärssås runt 21.00 på kvällen och när Federico strax därefter bjöd på en alkoholfri Weissbier. Tror det var humlen som skapade någon sorts lugn i kroppen som hjälpte till under någon timme. Hade även med min egen mix av Oboy och Kaffe som kickade in bra frammåt småtimmarna. I övrigt var det inga konstigheter utan jag åt och drack blandat och hade säkert nytta av mitt matglada sinne.
